
Förenta Nationerna - FN - behandlar handikappolitiken i ett internationellt perspektiv. En viktig utgångspunkt är att handikappolitiken handlar om mänskliga rättigheter.
Några av FN:s överenskommelser och publikationer är särskilt viktiga. Vi har nedan sammanfattat vad de handlar om. Mer kan du läsa via länkarna till höger.
FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillhör de centrala konven- tionerna om mänskliga rättigheter. Konventionens syfte är att personer med funktionsnedsättning ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda utan hinder. Konventionen fokuserar på icke-diskriminering och visar på nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av sina medborgerliga rättigheter. Konventionen som trädde i kraft i januari 2009 är juridiskt bindande.
Du kan läsa mer om konventionen på regeringens webbplats.
År 1993 antog FN 22 standardregler. De beskriver det ansvar FN:s medlemsländer har för att människor med funktionshinder ska uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Reglerna ger konkreta förslag på vad man kan göra för att ta bort hinder för personer med funktionsnedsättningar och skapa ett tillgängligare samhälle. Sveriges regering har deklarerat att man vill verka för att omsätta standardreglerna i praktisk handling. Reglerna är dock inte juridiskt bindande.
FN:s barnkonvention om barnets rättigheter består av 54 artiklar. Sverige har anslutit sig till barnkonventionen. De länder som anslutit sig garanterar att deras lagstiftning överensstämmer med konventionen. Enligt barnkonventionen har alla barn och ungdomar:
• rätt till bästa möjliga hälsa, bra hälso- och sjukvård och habilitering
• rätt till utbildning som utvecklar varje individs fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och psykisk och fysisk förmåga
• rätt till vila, lek och fritidsaktiviteter
Artikel 23 handlar särskilt om barn och ungdomar med funktionshinder.
Du kan hitta mer information om barnkonventionen på Barnombudsmannens och Rädda Barnens webbsidor.
ICF godkändes av WHO 2001.
ICF beskriver funktionsförmåga och funktionshinder i relation till hälsa. ICF kan användas vid bedömningar av behov och vid utvärdering. Omgivningsfaktorer är viktiga i ICF. Sådana faktorer är den fysiska och sociala omgivning samt de attityder där en person lever och verkar. Omgivningsfaktorer kan underlätta eller hindra.
ICF klassificerar inte personer utan beskriver en persons situation vid en viss tidpunkt. ICF innehåller etiska riktlinjer som syftar till att förhindra att ICF används på ett respektlöst sätt. Socialstyrelsen ansvarar för översättningen av ICF till svenska.
Du kan läsa mer om ICF på Socialstyrelsens webbplats.