Lek och lögn

Fokus för många av Ola Nilssons arbeten har varit just ”spelet”, hur människan väljer att interagera med sin omgivning när förutsättningarna är mer eller mindre formulerade. I verket ”Lek och lögn” drivs detta mot en spets när en central del av tävlingsakten består i att genomskåda spelets funktioner. I själva manualen för hur det ska spelas kan man läsa:
”När du förstår spelets vinstsystem är du en vinnare – varje gång!”

Olas verk byggdes om för att få plats i ett av utställningsrummen i Konst med alla sinnen och visades från januari till april 2008.

Ola skriver själv om sitt arbete:

Genom begreppet ”jag” skapas samtidigt ”du” och ”de”, via interaktion ”vi”. Jag intresserar mig för att synliggöra olika mellanrumsformer, främst mentala, som omger oss i vardagliga situationer eller möten. Flera av de verk jag arbetat med de senaste tio åren har på olika sätt interagerat med publiken/brukaren.
Spel upptar alltmer tid i våra liv. Alltifrån nätspel med onlinespel som poker, Wow m fl, och där nya spelformer utvecklas kontinuerligt. Men även i TV tävlas det i dokusåpor och frågesporter där ”last man standing” kan vinna den stora vinsten.

Begrepp som vinnare/förlorare, synliggjord/osynliggjord, intriger, pakter, lyckan, drömmen om lyckan men också spelandets glädje och mycket mer ryms i spelets sfär.
Utbildning till spelarkitekt är idag en realitet. Utbildningen tar upp spel som metod och katalysator, spel för inlärning och för att skapa förändring mm. Men det finns också en avigsida med spel som blir alltmer tydlig; spelmissbruk. Idag finns det långt fler spelmissbrukare än tidigare och antalet växer. Vad ligger bakom den explosionsartade framfarten av spel som vi idag bevittnar?
Sedan två år tillbaka har jag arbetat med att konstruera ett spel som rymmer en del av ovan nämnda begrepp; Lek & Lögn.

Det är ett till synes enkelt kulspel med en kula i varsin bana; snabbaste kula vinner. Du spelar för att vinna men vilka mekanismer gör dig till en vinnare i detta spel?

”Av ovanstående kan vi sålunda dra slutsatsen att även när Fortuna snurrar oss nedåt, stannar stundom hjulet ett ögonblick, och vi finner oss ha hamnat i en välvillig, mindre cykel innesluten i den större, onda cykeln. Universum är ju som bekant grundat på principen om en cirkel i en cirkel. Givetvis är ännu mindre cirklar inom den mindre cirkeln tänkbara.”
ur Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole