Fråga: Jag har hört att det finns en del vuxna med Aspergers syndrom som säger att om de skulle testas idag så skulle de inte uppfylla diagnoskriterierna längre. Betyder det att Aspergers syndrom kan växa bort?
Svar: Man ser funktionsnedsättningen som livslång. En viktig del när man sätter diagnos är att svårigheterna ska innebära allvarliga problem i vardagen. Många vuxna med Aspergers syndrom har fungerande strategier för att kompensera sina svårigheter. Man kan ju fundera på om man då fortfarande uppfyller diagnoskriteriet ”allvarliga problem i vardagen”. Eftersom diagnosen inte blev allmänt känd förrän på 1990-talet finns det inte några nutida studier som följer ett helt livsperspektiv för människor som fått tidiga diagnoser och anpassat bemötande.
Fråga: Om man har väldigt svårt att planera och organisera, kan man få lättare för det när man är vuxen?
Svar: Ja. Alla människor utvecklas, och det gäller förstås även den som har Aspergers syndrom. Oftast behöver man hitta strategier för hur man planerar sin tillvaro. Det som går per automatik för människor utan funktionsnedsättningen behöver skötas med yttre (kanske nedskriven) struktur för personen med Aspergers syndrom. En del personer med svårigheter inom planering kan ha nytta av tekniska hjälpmedel. Några vuxna med planeringssvårigheter har också boendestöd för att sköta hemmet. Det är inte självklart att en svag planeringsförmåga i barndomen måste betyda oförmåga att planera i vuxen ålder.
Fråga: Min 8-åriga son är inte så intresserad av att umgås med andra. Han har inga kompisar men verkar trivas med det. Ibland träffar han sin morfar och de tittar på tåg tillsammans, men det verkar mer som om sonen uppskattar tågen än att ha en mysig stund med morfar. Kommer min son att vara en ensamvarg resten av livet?
Svar: Du beskriver en situation som många föräldrar till barn med Aspergers syndrom känner igen sig i. I diagnoskriterierna så anges ju just begränsad förmåga till socialt samspel som en av två viktiga beståndsdelar i diagnosen. Härligt för din son att ha en morfar som tar sig tid för att dela sonens intresse för tåg. Din son är ganska ung och det finns inget som säger att han kommer att vara en ensamvarg under resten av livet. När han blir lite större så kan ni fundera över om han skulle må gott av att delta i något socialt sammanhang som kanske är mer aktivitetsbaserat än umgängesbaserat. Scouting eller friluftsliv är några exempel på detta. Det finns också korttidsvistelse som en kommunal insats man kan söka via LSS (Lagen om särskild service för vissa frunktionshindrade) där man får möjlighet att umgås med andra i likande situation under ordnade sociala förhållanden.
Stäng fönstret
Skriv ut