Fråga:
Jag har tics. Har haft detta sedan jag var mycket liten. Har haft ryckningar, stammat och gnidigt mina händer mot varandra. Detta började redan vid 5 års åldern. Hade även koncentrationssvårigheter när jag började i skolan men detta gick över efter en tid.
Är nu 24 år gammal och har fortfarande tics, till exempel att jag gnider mina händer snabbt mot varandra. Har absolut inte lika mycket som när jag liten men jag tänker mycket på detta. Undrar varför jag håller på så här?
Jag undrar om jag kan ha Tourettes syndrom? Har aldrig haft några vokabulära problem förutom att jag stammade när jag var yngre. Har aldrig pratat högt eller upprepat ord och så vidare. Undrar också om detta är ärftligt om jag skulle få barn?

Svar:
För att ha diagnosen Tourettes syndrom måste man uppfylla ett visst antal så kallade diagnoskriterier. Man ska ha flera motoriska och minst ett vokalt tics (någon form av ljud), som dock kan avlösa varandra, ofta under minst ett år.
Ticsen "måste" också ge ett lidande eller en försämrad funktion i skola/arbete och/eller socialt. Det låter som om du kanske uppfyllde diagnosen när du var liten. Om du gör det nu beror alltså på hur mycket tics du har och hur mycket de påverkar ditt liv.
Väldigt många människor lever med tics, med eller utan Tourettediagnos. De är helt enkelt skapta så, precis som en del har bättre eller sämre bollsinne.
De flesta tics behöver inte heller behandlas, om de inte är väldigt störande för personen själv. Det viktigaste är att man accepterar sig själv som man är, med eller utan tics, höjdrädsla eller vad man nu råkar ha för egenhet.
Om man verkligen är plågad av sina tics, eller deras konsekvenser, rekommenderas i första hand så kallad Kognitiv beteendeterapi (KBT). Det kan hjälpa till att både minska ticsen och att acceptera sig själv. I andra hand finns läkemedelsbehandling, som dock kan ha en del biverkningar.
Du nämnde också att du haft koncentrationssvårigheter som barn. Det är ganska vanligt att personer med Tourettes syndrom också har ADHD, autistiska drag eller tvångsbesvär. Dessa tilläggsproblem brukar vara betydligt mer handikappande än ticsen i sig, och ofta det som gör att personen söker utredning, diagnos och behandling.
Utifrån din beskrivning gäller det dock inte dig. När det gäller din fråga om ärftlighet finns det visst en viss "risk", eller "chans", att dina barn ärver dina tics precis som din hårfärg, längd, musikalitet, mattebegåvning eller vad du nu har för talanger. Men det behöver inte vara så. Genetiken är komplex, och de flesta egenskaper styrs av en mängd olika gener som samspelar. Sen blandas ju alla dina gener med din partners.
Jag tycker absolut inte att du ska oroa dig för tics hos dina barn! Hoppas att svaret är dig till någon nytta.

> till toppen

Fråga:
Är tics ärvftligt?

Svar:
Den frågan är inte helt enkel att besvara då forskningen på området är ganska sparsam, men det finns mycket som talar för ärftliga faktorer.
Till att börja med kan man se tics som ett spektrum av svårigheter från enkla och övergående tics utan funktionsnedsättning, till mera kroniska tics och som i Tourettes syndrom, en kombination av flera olika sorters tics som leder till lidande eller funktionsnedsättning.
Najah Khalifa har i en doktorsavhandling från Uppsala Universitet 2006 studerat hur vanligt tics och Tourettes syndrom är bland svenska skolbarn. Övergående tics var betydligt vanligare (6.6 %) än Tourettes syndrom (0.6 %).
Den mesta ärftlighetsforskningen gäller Tourettes syndrom och den aktuella kunskapen kan sammanfattas på följande sätt:
Det finns en genetisk känslighet som rör utvecklingen av bansystem i hjärnan som engagerar dopamin och serotonin. Den genetiska känsligheten kan påverkas av miljöfaktorer som till exempel streptokockinfektioner, psykosocial stress och könshormoner. Det innebär att man kan bära på en genetisk känslighet, men det är inte säkert att man får symtom om man inte utsätts för någon belastande miljöfaktor.
I tvillingstudier har man kunnat se att det är vanligare med Tourettes syndrom hos enäggstvillingar (som har samma genetiska uppsättning) än hos tvåäggstvillingar (som har olika genuppsättning, som ”vanliga” syskon). 78-83 % av enäggstvillingar hade tillståndet medan för tvåäggstvillingar låg siffrorna på 0-25 %. Det talar för att ärftligheten spelar roll. Man har dock inte kunnat hitta någon speciell gen som ligger bakom syndromet.
Hur stor risken är att få ett barn med tics eller Tourette om ena föräldern har det kan man inte säkert säga, då det inte ärvs på samma sätt som till exempel ögonfärg. Det är mer komplicerat än så.
I Khalifas studie kunde man se en påtaglig ärftlighet för neuropsykiatriska problem. Hos 80 % av barnen med Tourettes syndrom fanns syskon eller föräldrar med någon form av neuropsykiatriskt tillstånd som tics, tvångssyndrom eller ADHD. Även depression var vanligt.
Hos de undersökta barnen med Tourettes syndrom hade de allra flesta inte bara Tourette, utan även ADHD, depression och inlärningssvårigheter, som i sig var mera besvärande än ticsen.
Hos de undersökta barnen som hade övergående tics fanns däremot inte mer av andra psykiska problem som ADHD eller depression.

> till toppen

Fråga:
Kan man kalla stamning för ett funktionshinder? Är ADHD-problem och fobier samt tvångssyndrom räknade som funktionshinder?

Svar:
Alla dessa svårigheter; det vill säga stamning, ADHD samt varaktiga fobier och tvångssyndrom ger många gånger så stora besvär att det i hög grad påverkar vardagslivet. Därför kan man säga att de medför funktionshinder.
I Sverige ser vi vanligen begreppet funktionshinder som miljörelaterat. Hur vår omgivning fungerar och om vi får stöd och hjälp påverkar hur stort funktionshindret blir.
En person som stammar kan till exempel få hjälp av en logoped så att stamningen blir mindre hindrande, och du som talar med en person som stammar kan hjälpa till genom att ge henne eller honom tid i lugn och ro att uttrycka sig.
ADHD, fobier och tvångssyndrom kan på samma sätt ge större eller mindre funktionshinder utifrån vilket stöd personen får och hur omgivningen fungerar.

> till toppen