Hoppa till innehållet

Stäng fönstretStäng fönstret
Skriv ut sidanSkriv ut

ADHD-Center

Temabild.

Vad är ADHD?

ADHD, som är en förkortning för
Attention Deficit Hyperactivity Disorder, är ett så kallat neuropsykiatriskt funktionshinder som förekommer hos cirka fem procent av alla skolbarn.

Barn, ungdomar och vuxna med ADHD är en grupp som ser mycket olika ut. Deras problem kan ha olika tyngdpunkt och svårighetsgrad och variera under olika perioder från barndomen upp till vuxen ålder. Barnets egenskaper såsom exempelvis begåvning och den miljö barnet växer upp i avgör vilka konsekvenser de grundläggande svårigheterna får.

Kärnsymtomen vid ADHD

Kärnsymptom vid ADHD är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Dessa kan förekomma var för sig eller i kombinationer. Det finns tre olika undergrupper av ADHD:

  1. En kombination av problem med uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet
  2. Huvudsakligen uppmärksamhetsproblem
  3. Huvudsakligen problem med överaktivitet och impulsivitet
ADD

Långtifrån alla människor med ADHD är överaktiva. En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. För att karakterisera den grupp som har uppmärksamhetsproblem men som inte är överaktiva/impulsiva används därför ibland termen ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D.

DAMP

Om man förutom sin ADHD, har stora motoriska svårigheter och ibland även perceptuella svårigheter kan man få diagnosen DAMP, Deficits in Attention, Motor control and Perception. Problemen kan på sikt bli allvarligare än om man enbart har ADHD. Därför anser flera forskare att det finns särskilda skäl att uppmärksamma barn med denna kombination av svårigheter.

Diagnoskriterier

För att symtomen ska definieras som ADHD krävs betydande svårigheter. Diagnoskriterierna är mycket stränga för att förhindra att man definierar normaltillstånd som funktionshinder. Det ska röra sig om svårigheter som debuterat tidigt och som är varaktiga och bestående. De ska vara framträdande i flera olika situationer och förorsaka så stora svårigheter att det är berättigat att tala om ett funktionshinder.