När det gäller behandling finns ingen metod som direkt botar funktionshindret men däremot finns erfarenhet av verkningsfulla metoder för att begränsa symtomen och förhindra tillkommande svårigheter.
Däremot finns erfarenhet av verkningsfulla metoder för att begränsa symtomen och förhindra tillkommande svårigheter.
Att utveckla färdigheter och förmågor samt lära såväl personen med ADHD själv som omgivningen att hantera problemen är viktigt. Det som visat sig mest effektivt är så kallad multimodal behandling som innebär att man kombinerar psykosociala insatser med medicin.
De psykosociala och pedagogiska insatserna består till stor del av rådgivning och utbildning i vardagsbemötande. När det gäller barn kan det innebära att man erbjuder föräldrarna särskilda föräldrautbildningsprogram. Flera väl utvärderade och effektiva sådana program för barn med ADHD och andra beteendeproblem prövas för närvarande i Sverige (t.ex. Cunninghams COPE, Barkleys Defiant Children, Webster-Stratton BASIC och ADVANCE). Programmen kommer från USA och Kanada och bygger alla på så kallad beteendeterapeutiska principer. Metoder där man tillämpar sådana principer är de som visat sig mest verkningsfulla.
Barnet själv kan också ha stor nytta av direkt träning i sociala färdigheter, samspel med andra, problemlösning, impuls- och ilskekontroll, planering och organisation, koncentration och uthållighet, minnesträning etc.
Insatser i skola och förskola är också ett viktigt inslag i stödet och behandlingen. Dessa insatser kan bestå i utbildning och handledning till lärare om pedagogiska arbetssätt, anpassning av skolmiljön och samarbete mellan hem och skola. Det finns idag mycket kunskap om verkningsfulla pedagogiska metoder för barn med adhd men den är ännu inte tillräckligt spridd bland lärare. Också här kommer mycket av kunskapen från USA och övriga Nordamerika och bygger på beteendeterapeutiska principer. Ofta behöver barnet också särskilda specialpedagogiska eller andra elevvårdande insatser. Ett personligt vuxenstöd i form av en assistent är nödvändigt för vissa barn. Vissa kan också ha behov av undervisning i liten grupp.
De psykosociala insatserna, när det gäller vuxna, kan bestå av information och rådgivning till anhöriga och arbetskamrater, anpassning av arbetsplatsen, hjälp i hemmet för att klara vardagsbestyr såsom städning, matlagning och ekonomi, stresshantering, självförtroendeträning, hjälp att hitta strategier att hantera svårigheter, så kallad coaching; ett slags social färdighetsträning genom en uppmuntrande och stödjande kontaktperson.
Medicinering ska alltid kombineras med psykosociala och pedagogiska insatser, såsom föräldrautbildning och insatser i förskola och skola när det gäller barn och rådgivning och annat stöd när det gäller vuxna. Medicineringen kan bidra till att barnet eller den vuxne blir mer mottaglig för dessa insatser och har större nytta av dem. Det finns flera olika typer av mediciner som kan vara aktuella. Det som hittills använts mest är låga doser av läkemedel som påverkar signalsubstanserna som styr hjärnans impulsöverföring. Genom att impulsöverföringen i hjärnan förbättras får personen lättare att koncentrera sig. Mängder av studier har visat att det har synnerligen god effekt på kärnsymtomen vid ADHD och att biverkningarna är relativt få och oftast lindriga. Någon risk för missbruk har inte kunnat påvisas. Behandlingen måste skräddarsys i varje enskilt fall.
Det är viktigt att de behandlingsmetoder som rekommenderas är evidensbaserade, det vill säga att effekterna ska vara vetenskapligt utvärderade och bevisade. Kraven på hur dessa effekter ska dokumenteras är mycket höga om man ska kunna rekommendera metoderna generellt. Det hindrar inte att en behandlingsmetod som inte uppfyller dessa krav kan ha god effekt på enstaka individer.
Vissa naturmedel, såsom essentiella fettsyror (Omega 3) tros eventuellt kunna ha en gynnsam effekt vid ADHD. Kring detta pågår för närvarande forskning i Sverige.
Olika typer av kostterapier, t.ex. där man utesluter vissa födoämnen, till exempel socker har ibland lanserats som en behandlingsmetod vid ADHD, dock utan att man lyckats säkerställa effekten. Så kallad neurofeedback (EEG-biofeedback) har också lanserats men åsikterna är delade om effekten av detta. Så kallad senso motorisk träning har inte kunnat visas ha effekt på ADHD. Traditionell psykodynamiskt orienterad individualterapi, psykoanalys eller lekterapi har inte heller någon dokumenterad effekt på de typiska problemen vid ADHD.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän