
Handikapp & Habilitering gör en satsning på information och utbildning inom området utvecklingsstörning under 2009.
> Till sida med åhörarkopior från föreläsningarna
Föredragsserien riktar sig i första hand till personer som i sitt yrke möter personer med utvecklingsstörning. Det kan vara anställda inom kommunal omsorg, på vårdcentraler, psykiatriska mottagningar, folktandvården, färdtjänsten, skolan m.fl. Även andra intresserade är välkomna i mån av plats. I föredragsserien tar vi upp teman som
Medverkar gör bland andra
> Mer information och anmälan till föredragsserien
I samverkan med Högskolan i Halmstad genomförs en kunskapsöversikt. Arbetet med kunskapsöversikten kommer att ledas av professor Magnus Tideman. Magnus Tideman är socionom, fil dr och docent i Socialt arbete.
Syftet med översikten är att sammanfatta vetenskapligt relevanta kunskaper om delar av livssituationen för unga vuxna med lindriga intellektuella funktionshinder. Den åldersmässiga definitionen av unga vuxna är 15-35 år.
Livssituation handlar i detta sammanhang i första hand om följande livsområden:
Kunskapsöversikten fokus väcker frågan om definitioner av intellektuella funktionshinder / utvecklingsstörning. Mot bakgrund av den ökade kategoriseringen krävs därför en översikt över hur lindrig utvecklingsstörning definieras. Kunskapsöversikten kommer att vara klar i juni 2009.
Tidningen Habilitering Nu med tema utvecklingsstörning kommer ut i början av 2009 och under resten av året publiceras ca 35 artiklar om Utvecklingsstörning som presenteras samlat här på webbplatsen, och delvis även i tryckt form. Delar av materialet kommer dessutom att översättas till andra språk och till lättläst svenska.
Prenumerera på på Handikapp & Habiliterings elektroniska nyhetsbrev så får du löpande information.
Satsningen ”Fokus på utvecklingsstörning” genomförs tack vare att Handikapp & Habilitering har tilldelats medel ur Stockholms läns landstings folkhälsoanslag. En av utgångspunkterna är Folkhälsoinstitutets rapport ”Onödig ohälsa” som pekar på att ohälsa är tio gånger vanligare hos personer med funktionsnedsättningar än de som inte har funktionsnedsättningar.