- Genom föräldragruppen fick vi verktyg till problemlösning, säger Annette Wiklund, mamma till Calle som har Downs syndrom. Calles föräldrar har varit med i en föräldragrupp om hur man hanterar svårstyrda barn.
– Det är ju inte så att Calle är särskilt svårhanterlig, men eftersom han är vårt första barn har vi ju inget att jämföra med, säger Annette Wiklund, mamma till Calle, 4 år, som har Downs syndrom. Det kändes viktigt att få veta vad som är specifikt för syndromet och vad som bara är vanligt trots.
Annette och Roger var två av de föräldrar som deltog i föräldragruppen ”Att möta svårstyrda barn”. Föräldragruppen anordnades i Norrtulls habiliteringscenters regi under våren.
– Jag var väldigt skeptisk till den här gruppen från början, säger Roger. Det kändes inte som jag hade lust att sitta och vädra vårt privatliv med en massa andra. Men Annette var sugen så jag sa okej, vi går dit en gång så får vi se. Nu efteråt tycker jag att det var just det som var mest givande, att få träffa andra i en liknande situation som vi är.
När Calle föddes för fyra och ett halvt år sedan hade Roger och Annette inte en aning om att de skulle få en liten kille med Downs syndrom.
– Men jag tycker att vi var på fötterna rätt snabbt ändå, säger Annette och tittar på Roger. Det var ju tufft först, men sedan var det bara att acceptera och gå vidare.
– Ja, nu skulle man ju inte byta ut Calle mot någon annan i hela världen, säger Roger. Så är det ju bara.
Calle tar en tugga från bulle nummer två och ler stort mot sin pappa. Calle pratar och leker som andra barn. Han är så full i bus att det blixtrar i ögonen på honom, när han kryper omkring i soffan medan vi pratar.
– Habiliteringen har varit helt fantastisk från början, säger Annette. De kom redan till BB och berättade om vad de kunde hjälpa till med, även om man inte kunde ta in så mycket då, så kändes det skönt. Vi har haft jättebra stöd därifrån hela tiden.
Det här med föräldragrupper är ingen nyhet för Annette, som gick på småbarnsenheten Tittut, under det första året.
– Det var ju så skönt att träffa andra mammor som också fått barn med Downs. Då kände man sig inte ensam och vi kunde ventilera alla frågor med varandra. Det är en lättnad när man känner att man inte är ensam.
Bakgrunden till att Annette och Roger valde att vara med i föräldragruppen ”Att möta svårstyrda barn” är att Calle varit lite svår att hantera när det gäller vissa situationer.
– Vi var och lyssnade på en föreläsning med psykolog Kerstin Andersson från habiliteringen i Uppsala, säger Annette. Hon berättade om att hon haft sådana här grupper med föräldrar, med väldigt gott resultat. Det var intressant, så när erbjudandet kom att få vara med nappade vi.
Det viktigaste temat under föräldragruppen för Annette och Roger var det här med att ge uppmaningar på ett bra sätt.
– Det är så himla lätt att falla in i negativa mönster, berättar Annette. Här hade vi problem med Calles matrutiner. Han vägrade sitta ned och äta. Han stod upp i stolen och tjoade. Vi sa alltid ”Om du inte sitter ned får du ingen smörgås”. Det är ju massor med negationer i den uppmaningen. Nu fick vi lära oss att istället säga ”Om du sitter ned, så får du en smörgås”. Det fungerar verkligen. Nu har vi inga problem med det här längre.
– Det är klart att vi glömmer bort det här med positiva uppmaningar ibland, men det handlar ju mycket om att reflektera över sitt eget beteende, säger Roger.
– Vi fick också en del konkreta råd kring vad vi kunde göra i specifika situationer, säger Annette. Calle krånglade jättemycket när det gällde påklädningen. Det tog hur lång tid som helst när vi skulle till dagis eftersom Calle inte ville klä på sig. Vi fick rådet att använda en äggklocka. När klockan ringde skulle alla kläderna vara på. Även om Calle inte har någon superkoll på tiden, så förstod han att när det ringde skulle han var klar. Det blev en sporre och gjorde det hela mer spännande. Nu funkar påklädningen jättebra även utan äggklocka.
För familjen Wiklund var det också viktigt att lära sig mer om syndromet.
– Det är ju lätt att man tror att allt handlar om att Calle har Downs syndrom, säger Roger. Så är det ju inte. Calle liksom alla barn kommer ju in i perioder av utveckling och trots. Nu har vi fått veta att de här perioderna kan vara lite mer utdragna hos barn med Downs syndrom.
Annette och Roger har också blivit bättre på att ge Calle beröm. Att ge positiv respons, belöning och aldrig straff är viktiga grundstenar i den här metoden.
– Det gjorde vi förstås förut också, men nu tänker vi särskilt på det, säger Annette. När man har ett barn med Downs syndrom blir man ju så himla glad när det funkar bra. Det är ju inte så att allt är negativt, men man uppskattar när han beter sig bra, är lugn och harmonisk.
Den största vinsten var dock att träffa andra föräldrar i liknande situation.
– Det var väl bara vi och en familj till som hade barn med Downs syndrom, men vi hade ändå liknande erfarenheter vad gällde trots och beteende, säger Annette. Vi kunde ge varandra tips och utbyta erfarenheter.
– Jag tycker att det blev lättare att leva, säger Roger. Ibland känns det som man är ensam i världen med sina problem. Då kan det vara bra att få perspektiv genom att träffa andra föräldrar. Det var verkligen värt varenda gång, varenda minut av vår lediga tid. Toppen helt enkelt.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän