"Härligt att få lyssna på Linda"

Lena Sjöman Janhäll var en av de föräldrar som besökte seminariet ”Hur tänker ungdomar om sin  funktionsnedsättning”? Lenas dotter Cecilia, som idag är 14 år, har en lindrig utvecklingsstörning.

– Jag tycker att det märks tydligt att Cecilia är i puberteten. Plötsligt vill hon inte ha mig i närheten längre, säger Lena och skrattar. Hon revolterar och tycker att vi borde ge henne mer frihet. Det bli ju så att hon jämför sig med sina  syskon. Ibland förstår hon kanske inte själv sina begränsningar, men säkert är det också så att jag överbeskyddar henne. Hon är ju mer sårbar eftersom hon har en utvecklingsstörning och det känns bättre att skynda långsamt så att det inte blir något bakslag.

– Men jag tycker samtidigt att jag är ganska väl förberedd när det gäller Cecilias utveckling. För ett par år sedan gick jag en svit med kurser som Föräldrautbildningen ordnade. Då var vi några föräldrar som bildade en liten nätverksgrupp. Vi hade barn i olika åldrar och de som hade äldre barn hade mycket att lära oss med yngre barn. Vi har träffats några gånger varje år och pratat om olika frågor. När det varit sådant ingen av oss haft svar på, har vi bjudit in någon sakkunnig, eller också önskat oss en föreläsning i ämnet av Föräldrautbildningen. På så vis har fler föräldrar fått information.

Vad tycker du om seminarieserien ”Från tonår till vuxenliv”?

– Jag tycker att den är jättebra. Jag har varit på alla seminarier hittills och tänker gå på resten också. För mig är nog föredragen det centrala, även om det förstås är kul att knyta nya kontakter. Jag är väldigt aktiv när det gäller Cecilia och känner många föräldrar som har barn med utvecklingsstörning.

Vad tyckte du om seminariet ”Hur tänker ungdomar om sin funktionsnedsättning”?

– Det var väldigt intressant. Just det här med hur tonåringarna själva funderar över varför de är annorlunda, är så svårt. Det händer att Cecilia frågar mig varför hon är som hon är. Jag har varit öppen mot Cecilia när det gäller hennes utvecklingsstörning och varför hon har svårt med vissa saker. Hon har en hjärnskada så det finns ju en konkret  förklaring. Framförallt har jag försökt att lyfta fram det som Cecilia är bra på.

– Direkt efter seminariet om verksamheten UNG, anmälde jag Cecilia till en samtalsgrupp och hon ska dit för ett första möte i december.

– När det gäller det här med kärlek och sex så tror jag att det är viktigt att Cecilia har en tredje part att prata med. Hon skulle nog inte tycka att det kändes så bra att bara prata med mamma och pappa. På Hässelbygårdsskolan där hon går, har de en tjejgrupp som anordnas av habiliteringscenter Blackeberg. Där vet jag att de tar upp sådana här frågor och det tror jag är jättebra för henne.

– När det gäller Linda Plahns del av seminariet så är det härligt att höra på en tjej som det gått så bra för. Det är verkligen hoppingivande.

Läs om Linda som berättade om hur det är att bli vuxen när man har en lindrig utvecklingsstörning