Hoppa till avdelningsmenyn

Hoppa till innehållet

Stäng fönstretStäng fönstret
Skriv ut sidanSkriv ut

Funktionshinder

Bild på träning. Kvinnlig tränare som har ögonkontakt med kvinna som tränar

Det kommet att gå bra för mig

Morgan Björkman-Björling är 18 år och fick för ett par år
sedan veta att han har en lindrig utvecklingsstörning. Han går på särgymnasiet i Nynäshamn och för första gången trivs han i skolan.

Artikel från tidningen Habilitering NU nr 4, 2008
Morgans skolgång har kantats av problem och konflikter, både med lärare och klasskamrater. I mellanstadiet fick han diagnoserna Aspergers syndrom och DAMP,  senare ändrades DAMP-diagnosen till ADHD.

– Jag var ganska bråkig som barn, blev arg och slogs med många, säger Morgan. Nu är jag lugnare och blir inte arg så lätt.

Periodvis fick Morgan undervisning av en speciallärare i hemmet.

– Det var som värst i andra klass. Egentligen var det först i högstadiet, när jag bytte till särskolan som det lugnade ner sig. Visst var jag stojig och högljudd, men jag bråkade inte så mycket längre.

Morgan Björkman
- Jag passar in här och det är en skön känsla att få känna sig duktig, säger Morgan

Att kunna hjälpa andra

Nu går Morgan i särgymnasiet i Nynäshamn och för första gången trivs han verkligen.

– Jag känner att jag passar in här. Förut hade jag det alltid svårare än mina klasskompisar, men i den här klassen är jag en av de som har minst svårigheter. Det känns bra att kunna hjälpa andra ibland, att få känna sig duktig.

När Morgan var yngre hade han svårt att acceptera sina diagnoser, men när han nu nyligen fick diagnosen utvecklingsstörning, tycker han inte att det spelar någon roll.

– Jag tror att jag tyckte att det var svårt därför att jag kände mig annorlunda, att alla tyckte att jag var så bråkig. Jag ville ju bara vara som alla andra. Nu märker jag att jag fungerar ganska bra i jämförelse med många andra i min klass och då känns det bättre. Det kommer att gå bra för mig i livet.

Samtalsgrupp på UNG

Bara för ett par år sedan hade Morgan problem med svåra tvångstankar.

– Det var hemskt jobbigt, men nu tar jag medicin och mår mycket bättre. Nu går jag också hos en psykolog inom habiliteringen och det mår jag bra av.

Under en period var han med i en samtalsgrupp med andra ungdomar med lindrig utvecklingsstörning på verksamheten UNG inom Handikapp & Habilitering.

– Det var kul och vi pratade om mycket som jag har haft användning av sedan. Att mobbning är fel och att både den som mobbar och den som blir mobbad mår dåligt, exempelvis.

Spela någon annan

Morgan vill bli filmskådespelare och han går på teaterkurs i Svedenskolan i Bergshamra en gång i veckan.

– Vi improviserar ganska mycket och det är roligt att spela någon man vanligtvis inte alls är, som en riktig hårding till exempel.

Morgan har två äldre bröder och precis som dem vill han på sikt bo i egen lägenhet.

– Ja, jag vill klara mig själv och absolut inte bo i gruppbostad. 


Dela på Facebook

Dela på Twitter