”Det är viktigt att kunna hävda sig”

Siv Fichter är leg. logoped på habiliteringscenter Sollentuna för ungdomar och vuxna. Hon menar att vuxna med Downs syndrom är en så heterogen grupp och efterfrågar stöd på så olika nivåer att det inte går att beskriva några direkt gemensamma logopedpedinsatser.

Artikel ur Habilitering Nu 3/2007

– Det är mycket som spelar in. Personens egna behov förstås, men även önskemål från anhöriga eller företrädare. Det handlar ju mest om att människor ska fungera socialt, att inte bristande kommunikation som går att utveckla, ska utgöra ett hinder, säger Eva Fichter.

En del personer med Downs syndrom fungerar på hög nivå medan andra har större problem och helt andra behov. De kanske behöver använda bildstöd, tecken eller något tal- eller kommunikationshjälpmedel.

Utvecklas som människa

Om man utgår ifrån en person som är verbal och fungerar bra socialt, kan det handla om att arbeta med strategier för tal och språk, som man behöver i umgänget med andra.

– Jag arbetar ofta med grupper och syftet är att deltagarna ska utveckla sina förmågor som människor. Det kan exempelvis handla om att lära sig hävda sig i en grupp. Vi tränar på att kunna stå för sin åsikt och försvara den, men även på att kunna ifrågasätta andras åsikter. Det är många som behöver jobba med de här bitarna. På köpet tränas röst och kroppsspråk. Vi tränar också på att ställa frågor i samtalet. Det är viktigt i det sociala samspelet och även för att stärka självförtroendet.

Att få komma till tals och kunna hävda sin röst i samtalet är det många som har svårt med.

– Det här kan man bli bättre på men ibland behövs strategier, som att man faktiskt påpekar för andra att man inte har pratat klart, håller upp en hand eller på annat sätt visar att man inte vill bli avbruten.

Se utanför sin egen horisont

Siv arbetar också individuellt med personer med begåvningshandikapp.

– Då är det individens behov som styr, vad vi koncentrerar oss på. Ofta kan det handla om rent språklig träning vid sidan av övningar som stärker rösten, kroppsspråket, intiativförmågan och som förbättrar förmågan till turtagning i samtalet.

Ibland utgår man från en text eller en dikt.

– Då läser vi en dikt tillsammans och pratar om vad den betyder. Sedan får personen träna på att läsa dikten med inlevelse och att använda både kropp och röst. Gärna en bit bort från mig så att röststyrkan tränas.

Den intellektuella stimulansen är också viktig för den språkliga utvecklingen.

– Det kan vara att lära sig se lite utanför sin egen horisont. Vi läser den lättlästa tidningen 8 sidor, böcker eller samtalar kring aktuella händelser. Det utvecklar också vokabulären när man pratar om nya saker.

Må bra-kurs

Siv arbetar också med Må bra-kurs. Hon hade länge funderat på varför personer med utvecklingsstörning många gånger får för lite stöd i att lära sig att bry sig om sitt utseende och sin hygien. Alla bor ju inte i gruppbostad eller har anhöriga som kan stötta.

– Det är som om vi tycker att det är okej att personer med utvecklingsstörning har fett hår och mjäll, nariga händer, skäggstubb fast de är kvinnor och kanske bylsiga, trista kläder. Varför ska inte kvinnor med utvecklingsstörning få inspiration till att lära sig att sköta om sitt yttre? Det betyder mycket för självkänslan och även för hur man uppfattas av andra.

Siv och en kollega startade därför en Må bra-kurs för kvinnor med lindrig utvecklingsstörning. Gruppen träffas fem gånger med olika teman. På schemat står kropp, hygien och tänder, ansikte, handvård, hår och frisyrer, makeup och smycken, rörelse och sista gången ska man gå på restaurang tillsammans.

– Vi inreder rummet så att det ska bli lite spa-känsla, tänder doftljus och bjuder på frukt. Självklart måste det bli en balans. Vi pratar också om vilken bild reklamen förmedlar och att alla människor faktiskt duger som de är.

Syftet, förutom må bra-aspekten, är att få igång en kommunikation mellan deltagarna i gruppen, att de vänder sig till varandra i samtalet, och ofta pratar man förutom om dagens tema också om helt andra saker.

– Vid något tillfälle pratade vi om döden och det är viktigt att man avhandlar det som kommer upp. Vi är noga med att samtliga ska få komma till tals vid varje träff. 

Ansvarig webbredaktör: > Sussie Olofsson
Uppdaterades: 2010-06-24
Skribent: Monica Klasén McGrath
Foto/Illustration: Anki Almqvist