Det första diagnoskriteriet för Aspergers syndrom handlar om förmågan att umgås och samspela med andra människor, att tolka ansiktsuttryck och kroppsspråk och att dela känslor och tankar med andra människor.
Detta diagnoskriterium är formulerat på exakt samma sätt som för autism. Så här står det i diagnosmanualen DSM-IV-TR:
"Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:
– påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
– oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
– brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
– brist på social eller emotionell ömsesidighet."
För att få diagnosen Aspergers syndrom måste minst två av ovanstående punkter uppfyllas. Det betyder att symtomen och svårigheterna hos olika personer kan vara mycket olika.
Normalt kommunicerar människor med mer än bara ord när de träffas. Ansiktsuttryck, satsmelodi, ögonkontakt och gester – så kallat icke-verbal kommunikation – förstärker och förtydligar det som sägs. Personer med Aspergers syndrom har ofta problem inom dessa områden, både i att tolka andras icke-verbala kommunikation och använda det själv.
Ansiktsuttrycken kan vara utslätade hos en person med Aspergers syndrom. Talet kan vara monotont eller utan rytm, och styrkan i rösten kan uppfattas som för stark eller svag. Blicken kan vara stel. Ofta har inte heller personer med Asperger syndrom så många gester. De använder alltså inte så mycket kroppsspråk och kan också ha svårt att tolka andras. Allt det här gör att mycket av det underliggande budskapet i ett samtal kan gå dem förbi. Andra kan ibland ha svårt för att uppfatta vad en person med Aspergers syndrom säger, eftersom de flesta är vana vid att det finns så många ickeverbala uttryck som förstärker det som sägs.
För en person med Aspergers syndrom kan det vara svårt att få kamrater. Många gånger kan det förklaras av att andra som inte har Aspergers syndrom har svårt att förstå varför personen beter sig och reagerar som hon eller han gör.
Det är inte ovanligt att personer med Aspergers syndrom söker kamrater enbart utifrån en aktivitet de gillar eller ett intresse. Ofta är den typen av relationer utan någon ömsesidighet.
Barn med Aspergers syndrom har ofta en "veta bäst-attityd" som kan ställa till problem i relationerna med andra. De kan kommentera och rätta både barn och vuxna i sin omgivning utan att förstå eller tänka på att det kan väcka irritation. Det kan leda till att ett barn blir illa omtyckt och får svårt att få kamrater.
Det är vanligt att en person med Aspergers syndrom inte delar sina intressen med någon annan i familjen eller med någon kamrat på ett ömsesidigt sätt. Man är inte heller så intresserad av andra människors intressen. Däremot berättar man gärna ingående om det egna intresset, oberoende av om andra är intresserade eller om situationen är lämplig. Man är ofta inte intresserad av andras kommentarer eller av att diskutera sitt intresse.
Samma mönster kan finnas när det gäller andra människors upplevelser och känslor. Många är inte så intresserade av andra människors upplevelser och känslor, eller har inte riktigt förmåga att dela andras upplevelser.
Många personer med Aspergers syndrom har en påtaglig brist på social inlevelseförmåga och sunt förnuft i sociala sammanhang. Det kan leda till att man har svårt att förstå och använda sig av underförstådda sociala umgängesregler. Ibland kan andra därför uppleva personer med Aspergers syndrom som egocentriska eller känslokalla.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän