Stäng fönstret
Skriv utomfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
Det andra diagnoskriteriet för Aspergers syndrom handlar om behovet av vanor och rutiner. Det handlar också om att ha ett speciellt intresse som man ägnar extremt mycket tid åt.
Precis som det första diagnoskriteriet är det här kriteriet formulerat på exakt samma sätt som för autism. Så här står det i diagnosmanualen DSM-IV-TR:
Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
För att få diagnosen Aspergers syndrom ska minst en av punkterna ska uppfyllas. Det betyder att personer med Aspergers syndrom kan ha mycket olika symtom, en del kan uppfylla alla ovanstående och andra till exempel endast behovet av rutiner.
Många med Aspergers syndrom fixerar sig vi ett eller ett fåtal intressen som de ägnar extremt mycket tid åt och skaffar sig mycket kunskaper om. Oftast är det inom ett område där det finns exakta fakta eller orsakssammanhang, till exempel världens flaggor, matematik, meteorologi, mat och näringslära, hundraser, arméuppställningar eller tågtider.
Området som intresset handlar om är för det mesta mycket snävt. Kunskapen man har bygger ofta på en stor mängd fakta som är inlärd utantill. Många har fotografiskt minne och kan lätt memorera stora mängder text. En del har svårt att sätta in sina kunskaper i ett meningsfullt sammanhang och har inget intresse av att ha någon användning av sina kunskaper. Det kan jämföras med att samla på något. För en del är behovet av att ägna sig åt intresset närmast tvångsmässigt.
Ett specialintresse kan också vara mer praktiskt och hänga ihop med att utföra en viss rutin. Ett exempel kan vara att kontrollera en viss detalj på alla bilar man ser. Andra exempel kan vara att samla på vissa saker eller att markera att man observerat olika objekt enligt en i förväg bestämd ordning.
Många personer med Aspergers syndrom brukar tidigt i sitt liv ha ett stort behov av rutiner. Behovet av rutiner växer dessutom ofta med åren. Många tonåringar och vuxna har rutat in sitt liv mycket hårt. Det skapar förutsägbarhet och trygghet. Men det gör också att man blir väldigt sårbar när en rutin av någon anledning bryts.
Behovet av rutiner kan börja ganska enkelt. Det kan handla om att det måste vara vissa rutiner när man ska gå och lägga sig eller att man måste sitta på en speciell plats i bilen. Om en rutin bryts kan resultatet bli ett raseriutbrott. I tonåren kan rutinerna ha brett ut sig över hela tillvaron och det tvångsmässiga inslaget kan vara stort.
Många, framförallt barn, med Aspergers syndrom har stereotypier, det vill säga vissa rörelser man upprepar rutinmässigt. Vanligen är det i form av handrörelser. Oftast är de dock inte lika uttalade som vid autistiskt syndrom. Bland vuxna personer med Aspergers syndrom förekommer det mer sällan.
Många med Aspergers syndrom har svårt med balansen och grovmotoriken. Det gör att de kan uppfattas som långsamma eller klumpiga. Många väljer därför stillasittande sysselsättningar framför till exempel sport. Även sättet att röra sig kan vara annorlunda, kanske lite stelt. Det övriga kroppsspråket, som gester och hur man rör huvudet, kan vara speciella. En del barn kan till exempel ha ett lillgammalt, lite sirligt sätt att gestikulera.
Precis som hos personer med autism, kan personer med Aspergers syndrom vara helt upptagna av delar av objekt. Ett exempel kan vara ett barn som intresserar sig för hjulen på en leksaksbil, men inte för att leka med bilen på ett vanligt sätt.
Tipsa en vän