Kort om tio olika program

Det finns en mängd olika program för instensiva och tidiga insatser för barn med autism. I USA valde man för några år sedan ut tio olika program som skulle kunna fungera som modeller för bland annat skolor i deras planering av insatser för barn med autism.

Här presenteras dessa tio program. Urvalet är gjort av en kommitté vid National Research Council (NRC) I USA. NRC:s uppgift är att främja utveckling av kunskap och ge råd till olika federala myndigheter i landet. Kommitténs namn är Commitee on Educational Interventions for Children with Autism.

I urvalprocessen har man använt följande underlag.

Tolv olika program blev utvalda, samtliga från USA. Dessa blev inbjudna att delta som modellprogram. Tio program tacka ja och de beskrivs här nedan. Alla program hade upplägg för små barn med autism. Flera program hade även upplägg för äldre barn, ungdomar och vuxna.

Upplägget i dessa tio program har varit utgångspunkten för att ta fram det vetenskapliga underlaget för artiklarna om Insatser för små barn med autism här på Autismforum.

Texterna är en översättning från boken Educating Children with Autism, sid 141-145, utgiven av National Research Council, 2001.

Children’s Unit

Binghamton University - State University of New York

Detta program skapades 1975 som ett intensivt, kortvarigt program (cirka tre år) för barn med svåra beteendestörningar. I överensstämmelse med ursprungssyftet för det här programmet, verkar man utifrån ett perspektiv som koncentreras på de brister eleven har och där man försöker identifiera de viktigaste faktorerna som hindrar ett barn från att till fullo dra nytta av vanliga insatser i kommunen (som förskola och liknande, översättarens anmärkning). Programmet använder företrädesvis traditionella inlärningsstrategier från den tillämpade beteendeanalysen, men även mer naturalistiska strategier allteftersom barnet utvecklas. Man har utarbetat en detaljerad individualiserad, målinriktad läroplan samt ett omfattande datorbaserat bedömnings- och utvärderingssystem. {Romanczyk et al., 2000}

http://icd.binghamton.edu/icdext/services.html

Denver model

University of Colorado, Health Sciences Center

Detta program startade 1981 som en ”Playschool Model” vilket innebar att det var ett program för dagbehandlingsprogram som man använde för demonstration. Detta utvecklingsorienterade inlärningsprogram bygger på antagandet att lek är ett primärt sätt för att lära sociala, känslomässiga, kommunikativa och kognitiva färdigheter under den tidiga barndomen. Den vuxnes roll och lekens syfte varierar mellan olika inlärningsmål. Läroplanens övergripande mål är att höja de kognitiva förmågorna, i synnerhet när de gäller symbolfunktion, att förbättra kommunikationen genom gester, tecken och ord samt att förbättra den sociala och känslomässiga utvecklingen genom ömsesidiga relationer med vuxna och jämnåriga. Den ursprungliga behandlingsenhet upphörde 1998 och interventionen förflyttades till en mer naturlig miljö i hem och förskola med normalutvecklade jämnåriga. {Rogers et al., 2000}

> www.jfkpartners.org

Developmental Intervention Model

George Washington University, School of Medicine
(även kallat Developmental, Individual Differences, and Relationship based, DIR)

Denna relationsbaserade inriktning har precis som Denvermodellen sitt ursprung i en utvecklingsmässig orientering. I upplägget ingår intensiv och interaktiv ”floor-time” som är en aktivitet som man utför i hemmet. Floor-time innebär att den vuxne följer barnets initiativ i lek och samspel. Barnet deltar också i individuella terapier och förskoleprogram. De intensiva floor-time-stunderna hemma syftar till att ”locka barnet till större glädje”. Målsättningen i läroplanen är att arbeta med sex utvecklingsförmågor: delad uppmärksamhet och självreglering, engagemang, känslomässig ömsesidighet och kommunikation via gester, komplex och delad social kommunikation/problemlösning, symbolisk och kreativ användning av idéer samt logisk och abstrakt användning av idéer och tänkande. {Greenspan & Wieder, 1999}

> www.icdl.com

Douglass Developmental Center

Rutgers University

Detta center öppnade 1972 för att ge service till äldre barn med autism. Programmen för barn i förskoleåldern kom till 1987. Douglass erbjuder ett kontinuum med tre program för små barn med autismspektrumstörningar som består av en intensiv hembaserad träning, specialförskola för små grupper och integrerad förskola. Läroplanen är utvecklingsmässigt upplagd och bygger på inlärningsstrategier från tillämpad beteendeanalys. Man börjar med discrete trial (DTT) och går över hela kontinuumet mot mer naturalistiska inlärningsstrategier. Man börjar med att lära ut följsamhet (eng. compliance), kognitiva och kommunikativa färdigheter, grundläggande sociala färdigheter och toaletträning liksom att få bukt med svåra problembeteenden. I specialförskolan för smågrupper betonas kommunikation, kognitiva färdigheter och självhjälpsfärdigheter. Upplägget för socialt samspel startar i form av interaktiv lek med lärarna. I det integrerade förskoleprogrammet betonas kommunikation, sociala färdigheter och skolfärdigheter. {Harris et al., 2000}

> http://gsappweb.rutgers.edu/dddc/

Individualized Support Program

University of South Florida

Föregångaren till det här programmet, som startade i sin nuvarande form 1987, var ett föräldraträningsprogram som utvecklades i West Virginia. Det individuella stödprogrammet genomförs i hemmet och på andra ställen där barnet vistas, som i förskola och liknande, under en relativt kort period med intensiv handledning och stöd och kontinuerlig utvärdering. Programmet är tänkt att fungera som ett komplement till det dagliga specialpedagogiska insatserna barnet i fråga har tillgång till. Det är i synnerhet inriktat på att hjälpa familjer att få kunskap och färdigheter som behövs för att lösa problem. Det är också inriktat på att ge föräldrar den kompetens och det självförtroende som är nödvändiga för att få fortsatt tillgång till effektiva interventioner och föra sina barns talan under barnens skolgång. Viktiga delar i modellen är följande: att utveckla funktionell kommunikation, att underlätta för barnet att delta i sociala sammanhang och att ge ett allsidigt stöd till familjer. {Dunlap & Fox, 1999a, 1999b}

Learning Experiences, an Alternative Program for Preschoolers and their Parents (LEAP)

förskola vid University of Colorado, School of Education

LEAP startade 1982 som ett allmänt finansierat demonstrationsprogram och blev strax därefter en del av det tidiga interventionsprogrammet vid Western Psychiatric Institute and Clinic vid University of Pittsburgh. Det ursprungliga klassrummet finns fortfarande kvar i Pittsburgh och fler klassrum har utvecklats inom ramen för det allmänna skolsystemet i Denver. LEAP omfattar både ett program för barn i förskoleåldern och ett beteendeinriktat färdighetsträningsprogram för föräldrar liksom en nationell utåtriktad verksamhet. LEAP var ett av de första programmen i USA som blandade barn med autism med normalutvecklade barn och läroplanen är känd för sitt upplägg när det gäller sociala färdigheter där jämnåriga agerar ”lärare” (peer-mediated). Den individualiserade läroplanen riktar in sig på mål inom de sociala, känslomässiga, språkliga, adaptivt beteendemässiga, kognitiva och fysiska utvecklingsområdena. Läroplanen blandar ett beteendeinriktat angreppssätt med utvecklingsmässigt lämpliga övningar. {Strain & Cordisco, 1999;Strain & Hoyson, 2000}

Pivotal Response Model

University of California, Santa Barbara

När denna modell startade 1979 utvärderades de ingående komponenterna på barn i olika åldrar. Under senare år har den huvudsakliga inriktningen varit på tidig intervention. Pivotal Response Model strävar ytterst efter att genom föräldrautbildning uppnå målet att ge individer med autism sådan social och utbildningsmässig kompetens att de ska kunna delta i vanliga verksamheter. Ursprungligen använde man sig i denna modell av kombination av discrete trial (DTT) och tillämpad beteendeanalys, men numera använder man alltmer naturalistiska inlärningsstrategier. Den dominerande strategin är att rikta in sig på att förändra några specifika nyckelområden, bl a mottaglighet för många olika stimuli (responsiveness for multiple cues), motivation, organisera sitt eget beteende (self-management) samt ta egna initiativ. Interventionen består av en-till-en-träning på klinik och i hemmet samtidigt som man går i specialundervisningsverksamheter inom skolan. I läroplanen finns det särskilda mål inom områdena kommunikation, självhjälp, skolfärdigheter, sociala färdigheter och fritidsfärdigheter. {Koegel et al., 1998}

> www.education.ucsb.edu/autism

TEACCH – Treatment and Education of Autistic and Related Communication Handicapped Children

University of North Carolina, School of Medicine

TEACHH grundades 1972 som ett delstatligt autismprogram som ger service åt personer med autismspektrumstörningar i alla åldrar. Regionala center erbjuder regelbunden handledning och utbildning till föräldrar, skolor, förskolor, dagcenter och andra verksamheter där personer med autism finns. Det finns ett demonstrationsklassrum. TEACCH bygger på ett strukturerat pedagogiskt upplägg där miljön är tillrättalagd med hjälp av tydlig, konkret och visuell information. Föräldrar är medhjälpande terapeuter och får lära sig strategier för att arbeta med sina barn. Programmet bygger på analyser av det enskilda barnets starka sidor, inlärningsstil, intressen och behov så att materialet som används, aktiviteterna som utvecklas, barnets arbetssystem och scheman skräddarsys utifrån analyserna och från varje familjs behov. TEACCH har utvecklat en läroplan för kommunikativ utveckling där man använder beteendeterapeutiska inlärningsstrategier som införlivar mer naturalistiska inlärningsstrategier tillsammans med alternativa kommunikationsstrategier (AKK) för barn utan tal. {Watson et al., 1989;Marcus et al., 2000}

Young Autism Project

University of California, Los Angeles

Utvecklingen av det här programmet grundar sig på tidigare forskning med äldre barn och ungdomar med autism. I början av sjuttiotalet började man tillämpa detta på yngre barn. Beteendeinterventionen ges en-till-en i discrete trial-formatet (DTT) av föräldrar och utbildade terapeuter som arbetar i barnets hem. Läroplanen inriktar sig primärt på att utveckla språk och tidiga kognitiva färdigheter samt att reducera överdrivna ritualer, utbrott och aggressiva beteenden. Under det första året lär sig barnet att besvara grundläggande frågor och uppmaningar, att imitera, att börja lära sig leka med leksaker och att samspela med sin familj. Under det andra året fortsätter språkträning att vara central, men då har även förmågan att skilja mellan olika känslor, observationsinlärning och olika förskolefärdigheter fått en större plats i läroplanen. De barn som med tiden deltar i vanlig förskoleverksamhet med normalutvecklade jämnåriga åtföljs av en assistent. {Smith et al., 2000}

Walden Early Childhood Programs

Emory University, School of Medicine

Walden-programmet utvecklades 1985 vid University of Massachusetts i Amherst med primärt syfte att vara en experimentförskola för att ge möjlighet till forskning om ”incidental teaching” (ung. händelser, översättarens anmärkning). När verksamheten flyttade till Emory University i Atlanta utökades det med program för både små barn och barn i förskoleåldern för att komplettera med alla åldrar för tidig intervention. I klassrummet vistas några barn med autism tillsammans med en majoritet av normalutvecklade barn. Incidental teaching-upplägget baserar sig på beteendeinriktad forskning, men i arbetet med att sätta mål är det influerat av utvecklingsbaserade tankegångar. Småbarnsprogrammet innehåller komponenter både för hemmet och för klassrummet. Bland de initiala målen märks att upprätta varaktigt engagemang (sustained engagement), funktionellt verbalt språk, responsivitet gentemot vuxna, att kunna tolerera och vara tillsammans med normalutvecklade jämnåriga samt dagliga färdigheter (t ex toaletträning). Förskolan är inriktad på fortsatt utveckling av språket och att påbörja samspelsträning med jämnåriga. Skolverksamheten fokuserar på att utveckla samspelet med jämnåriga, skolfärdigheter samt vanliga skolbeteenden. {McGee et al., 2000}

Med tillstånd att översätta från National Acadamy Press.

Ansvarig webbredaktör: > Katarina Kindwall
Uppdaterades: 2007-06-27
Granskad av: SvenOlof Dahlgren
Källa: Educating Children with Autism, (2001), National Research Council
Översättare: Eric Zander