Kognition är ett sammanfattande ord för människans förmåga att lära, tänka och bearbeta information i hjärnan. Barn med autism har ofta kognitiva svårigheter eller en annorlunda kognition och det påverkar deras möjligheter att lära och utvecklas.
De flesta barn med autism har större eller mindre styrkor och svagheter inom olika kognitiva områden. De kognitiva förmågor som ofta är starka i förhållande till nivån inom andra områden är barnens förmåga att ta till sig information via synen, den så kallade visuospatiala förmågan, samt ett gott minne för detaljer.
De kognitiva områden som barnen ofta har svårigheter inom är bland annat, imitation, delad uppmärksamhet, exekutiva funktioner, att tolka känslor, förmågan att lära nytt och allmän begåvning (IQ). Det finns en omfattande forskning om flera av de här områdena. (Du kan läsa mer om denna forskning på Vad är autism/Annorlunda tänkande och beteende.) Barnens kognitiva svårigheter innebär ofta allvarliga hinder när de ska lära sig nya färdigheter, framför allt färdigheter som har med kommunikation och socialt samspel att göra.
För att kunna skapa effektiva strategier och insatser för barn med autism, är det viktigt att ta hänsyn till de här kognitiva områdena. Alla mångsidiga program vill ta tillvara de styrkor som många barn har och utgår från dessa styrkor när de arbetar med inlärning. Programmen arbetar också direkt eller indirekt med de svårigheter som gör att barnen har svårt att lära. Men programmen gör det på lite olika sätt.
IQ är tänkt som ett sammanfattande mått på en persons begåvning. Ett begåvningstest består vanligen av ett antal olika deltest som mäter olika aspekter av begåvningen. Måttet IQ är det sammanräknade resultat från alla deltesten.
Flertalet barn med autism har låg begåvningsnivå mätt med IQ. Cirka två tredjedelar av barnen har också en utvecklingsstörning, vilket innebär IQ under 70. Men många barn har också en ojämn begåvning, vilket kan göra att det sammanräknade IQ-resultatet inte självklart säger så mycket om barnets allmänna begåvningsnivå.
IQ mäts nästan alltid i de forskningsstudier som finns om mångsidiga program. Det är ett av sätten som man använder för att beskriva barnen som ingår i studien innan programmet startar. Men man har det också med eftersom det har visat sig att programmen har bäst effekt på begåvning mätt med IQ. Vissa barn kan efter genomgånget program höja sitt resultat på begåvningstest ganska mycket. Men de individuella skillnaderna mellan olika barn är genomgående stora.
Det förs en intensiv diskussion om vad dessa resultat egentligen innebär och hur de kan förklaras (se avsnittet Att mäta effekter av insatser), till exempel vet man inte om ökad IQ innebär att barnet klarar sin vardag bättre.
Ett annat problem är att det saknas kunskap om den förbättrade begåvningen som har uppmätts håller i sig på sikt. Det saknas också kunskap om vilka enskilda delar i programmen som är mest effektiva för att förbättra de förmågor som mäts med begåvningstest hos små barn.
Det finns forskning som tyder på att ett barns begåvningsnivå och tidiga språkutveckling till viss del kan förutsäga hur stora framsteg barnet kommer att göra. Men skillnaden mellan olika barn är stor, det vill säga för en del barn visar det sig att förutsägelsen inte alls stämde.
Här följer en beskrivning av hur några av de mångsidiga program som har empiriskt stöd går tillväga för att arbeta med olika kognitiva förmågor.
> Kognition och de mångsidiga programmen, del 1
> Kognition och de mångsidiga programmen, del 2
> Rekommendationer
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän