
Att ta hand om hälsan är en viktig del i omvårdnaden och habiliteringen av personer med autism. Hälso- och sjukvården bör vara integrerad i habiliteringsinsatserna och det är bra om personens läkare är en del av habiliteringsteamet.
Alla har rätt till bra sjukvård, och det gäller naturligtvis även personer med autism. De ska delta i samma förebyggande åtgärder som alla andra, till exempel vaccinationsprogram och tandvårdsprogram. Vårdcentraler kan stå för den större delen av sjukvården, men personer med autism kan även behöva särskilda sjukvårdsinsatser som till exempel ögonundersökningar, hörselkontroll, dietistkontakter eller ortopedi.
I somliga fall kan man behöva träffa specialister som är vana vid autism. Detta är särskilt viktigt om det finns komplicerande tillstånd som krampanfall och ämnesomsättningsrubbningar eller beteendestörningar och psykiatriska problem som kräver medicinering.
Förskrivningen av läkemedel måste vägas in i personens hela sociala sammanhang. Man måste också ta hänsyn till pågående habiliteringsinsatser som strävar mot samma mål, exempelvis att minska stereotypt beteende, tvångsbeteenden och självskadande beteenden.
Precis som vid all annan behandling måste läkemedlens önskade och oönskade effekter följas noggrant och man måste dokumentera framstegen för de behandlade symtomen.
En stödperson (till exempel en sjuksköterska, specialpedagog eller kurator) som arbetar i nära samarbete med föräldrarna kan hjälpa till att samordna habiliteringen, planera utvärdering av medicinering och andra insatser. En stödperson kan också se till att kommunikationen och samarbetet mellan habiliteringen, sjukvården och omsorgen fungerar väl.