Problem med mat och ätande hos personer med autism eller Aspergers syndrom varierar och kan bero på olika saker. Här behandlas ytterligare vanliga problem och orsaker.
Känslan av hunger och mättnad kan vara mindre väl utvecklade hos en del barn. Det är som om de har svårt att identifiera och tolka dessa signaler. Om ett barn får dricka mycket mellan måltiderna kan det bli ännu svårare för honom eller henne att känna hunger. Att hålla på någorlunda regelbundna mattider, oavsett om barnet är hungrigt eller ej, blir då en viktig uppgift för omgivningen.
Bristen på hunger- eller mättnadskänsla kan orsaka mycket oro hos föräldrarna. Risken finns att barnet inte ska få i sig tillräckligt med näring, eller tvärtom att för mycket mat ska orsaka långsiktiga överviktsproblem.
Föräldrar till barn med autism berättar ofta att deras barn har mag- och tarmproblem. I en studie av 3-8-åringar med autism visade det sig att dessa barn hade drygt dubbelt så mycket mag- och tarmproblem som jämnåriga utan autism, utan att man kunde hitta någon medicinsk orsak. När man undersökte kostens sammansättning visade det sig att barnen fick i sig rekommenderad mängd kalorier, kolhydrater och fett, men att de däremot hade ökat intag av protein. Dessutom rapporterades avvikelser när det gäller avföringens konsistens utan att det kunde förklaras av matvanor. I en del fall rörde det sig om svår förstoppning, något som kan medföra minskad matlust och stort obehag.
Mag- och tarmproblem i barndomen och försöken att rätta till problemen med olika dieter, kan bidra till att ett barn får en fixering vid viss mat och undviker annan. Det har också visat sig att tidiga mag- och tarmproblem är överrepresenterat hos personer som får anorexia nervosa i tonåren.
Personer med autism eller Aspergers syndrom kan ibland ha skapat egna teorier om mat och ätande. Till exempel kan de se på ätande som endast ett bränsleintag, mat är ungefär som bensin till bilen och i övrigt helt ovidkommande. Annorlunda hunger- och mättnadskänsla kan bidra till tankar om att man kan vänja kroppen av med mat. Man kan tro att man måste börja banta om man går upp i vikt efter att ha druckit mycket vatten, eller att man kan bli tjock om man använder mycket cerat eller fet handkräm.
För att komma tillrätta med den här typen av missuppfattningar, behövs konkreta kunskaper om kost och näringen och om hur kroppen fungerar.
Hos barn som också har en utvecklingsstörning finns ofta större svårigheter. Det finns barn som stöter upp maten och tuggar om den, spottar ut den eller kräks upp den för att sedan vilja äta den igen. Andra barn kan få smak på olämpliga saker, som till exempel cement, blomjord, tapeter eller växtdelar. Det här fenomenet kallas för pica.
En orsak till att ett barn äter oätliga saker, kan vara att barnet upplever en stimulerande sensation av det främmande ämnet i munnen. Eller det kan vara att barnet är understimulerat. Då kan ibland ökad sysselsättning och medvetna belöningssystem ha effekt. En annan orsak kan vara att barnet är stressat. Då kan medicinering som minskar stressen hjälpa till att börja med, men sedan måste man försöka hitta vad som orsakar stressen.
Det kan också hända att barnet har lärt sig uppskatta den ökade uppmärksamhet som det avvikande ätbeteendet leder till. Att försöka att konsekvent negligera det kan i så fall vara ett sätt minska det. Men det kan finnas andra förklaringar också, som med pojken som åt cigaretter. Han hade helt enkelt blivit van vid den stimulans som nikotinet gav. Det kan också finnas medicinska förklaringar, som att det kliar i munnen och de konstiga sakerna lindrar klådan.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar