- störningar i förmågan till socialt samspel
- begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter

– En kort introduktion
Aspergers syndrom beskrevs första gången 1944 av den österrikiske barnpsykiatern Hans Asperger. Men det dröjde till 1980-talet innan funktionsnedsättningen blev mer allmänt känd.
Den engelska barnpsykiatern Lorna Wing återupptäckte Hans Aspergers artiklar och arbete på 1980-talet. Hon tyckte hans beskrivningar passade in på en grupp pojkar hon träffade på sin mottagning. Hon introducerade begreppet Aspergers syndrom, men först på 1990-talet blev diagnosen internationellt definierad.
Aspergers syndrom definieras i diagnosmanualen DSM-IV-TR med åtta symtom inom två huvudområden:
För att diagnosen Aspergers syndrom ska ställas, krävs symtom från båda huvudområdena. Ett ytterligare kriterium är att symtomen ska orsaka stora svårigheter i vardagen. Dessutom ska den tidiga språkutvecklingen och den kognitiva utvecklingen vara i stort sett typisk, det vill säga personen ska inte ha en utvecklingsstörning.
I Norden har det gjorts studier som visar att cirka 3-4 av tusen personer har Aspergers syndrom, det vill säga 0.3-0.4% av befolkningen.
Man vet inte lika mycket om Aspergers syndrom som autistiskt syndrom eftersom diagnosen är relativt ny. Det mesta talar dock för att även Aspergers syndrom har en biologisk grund. Man har till exempel funnit att mellan 30-60% av alla med Aspergers syndrom har en nära släkting som har Aspergers syndrom eller som har stora sociala svårigheter. Många forskare anser därför att det finns ärftliga orsaker till Aspergers syndrom.
Aspergers syndrom är en livslång funktionsnedsättning, men hur omfattande symtomen och svårigheterna är varierar mycket mellan olika personer och i olika skeden av livet. Det finns ingen känd bot.
De insatser som har betydelse handlar om att omgivningen ska ha en god förståelse och kunskap om diagnosen samt att personen får personligt anpassat stöd, hjälpmedel och träning för att kompensera för de svårigheter hon eller han har och för att kunna utveckla sina styrkor.