Svårigheterna med ömsesidigt socialt samspel är ofta det mest iögonfallande vid autism. Redan från mycket låg ålder kan barnet ha svårt att använda och förstå blickar, ansiktsuttryck, gester, olika tonfall och liknande i kontakten med andra. Många barn med autism visar ingen social eller emotionell ömsesidighet och delar inte spontant glädjeämnen med sina föräldrar eller söker tröst hos dem. Barn med autism är inte alltid intresserade av jämnåriga men när de är det brukar de ha svårt att få och behålla kamrater.
Personer med autism har försenad eller utebliven talutveckling som de inte kompenserar för genom att använda andra, ickespråkliga sätt att kommunicera. Ungefär hälften av barnen med autism börjar aldrig prata. Bland de barn som gör det är variationen stor. En del använder bara enstaka ord. Andra använder många ord och talar korrekt men upprepar mest färdiga fraser eller sådant som andra sagt oberoende av situationen. En mindre grupp har ett välutvecklat och spontant talat språk. Gemensamt för alla är att de har svårt att inleda och hålla en dialog igång och att de har brister i språkförståelsen. Särskilt nedsatt är förståelsen av språkets djupare mening. Även hos de personer som har stort ordförråd och talar spontant är en konkret och bokstavlig tolkning av språket vanlig.
Barn med autism har ofta ett begränsat register av beteenden, intressen och aktiviteter som de ägnar sig åt på ett upprepat och enformigt sätt. Exempel på detta är att intensivt ägna sig åt aktiviteter som att snurra på en leksaksbils hjul eller rada upp alla leksaker efter varandra om och om igen men inte leka spontana och varierade låtsas- och rollekar. Fixeringar är vanliga vid olika saker eller vid ibland mycket krångliga vanor och rutiner som måste upprepas exakt likadant varje gång. En avsteg från en sådan rutin eller ritual kan orsaka ett utbrott av förtvivlan eller ilska. Förändringar överhuvudtaget som att en sak har bytt plats eller att man gör något i en annan turordning än man brukar kan också vara svåra att stå ut med för en person med autism. Särskilt mer välbegåvade barn kan som lite äldre periodvis helt uppslukas av ensidiga ”specialintressen” som tidtabeller, andras födelsedagar, invånarantalet i Sveriges alla kommuner och dylikt. Det är också vanligt att barn med autism ihållande viftar med sina händer, vaggar fram och tillbaka och går på tå.
Utöver de diagnosgrundande beteendena inom de tre ovanstående områdena är det också vanligt med andra symtom vid autism: t ex över- eller underkänslighet för vissa ljud, beröring, lukter och liknande, perioder av överaktivitet, sömn- och ätproblem och liknande. Inget av detta krävs för att få diagnosen autism.
Personer med autism är ofta mycket olika varandra på en mängd sätt men effekten av att ha autism är alltid allvarlig. Exempelvis kan graden av autism sägas variera från svår till lätt liksom begåvningsnivån, som kan variera från djup eller svår utvecklingsstörning till långt över det normala. Det är också vanligt att personer med autism har andra tillstånd, t ex olika genetiska syndrom, epilepsi, depression eller uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet för att nämna några. En person kan alltså ha svår autism som en del i ett flerhandikapp tillsammans med en måttlig eller svår utvecklingsstörning med epilepsi och därmed vara maximalt funktionshindrad, eller ha en lättare grad av autism och en hög begåvningsnivå. Variationerna i svårighetsgraden av beteendeuttrycken för autism är stora och är bland annat beroende av individens personlighet, ålder och utvecklingsnivå.
Följande artiklar finns i temat "Introduktion om autism":
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar