DSM-manualen används över hela världen för att diagnostisera psykiska sjukdomar och utvecklingsrelaterade störningar. Den ges ut av Amerikanska Psykiatriförbundet och genomgår just nu en översyn för att anpassas till ny kunskap som har tillkommit sedan förra revisionen år 2000.
En arbetsgrupp har arbetat med diagnoserna inom autismspektrumet. Sedan november 2010 finns ett förslag på nya diagnoskriterier. De är nu ute för praktiska test. För att följa hur arbetet går, se länk här till höger. Den nya manualen med namnet DSM-5 beräknas vara klar i maj 2013.
Här kan du läsa en sammanfattning av förslaget samt flera mer fördjupande artiklar. Dessutom en kort text om den kritik som hittills lagts fram. Kommentera gärna själv med synpunkter i kommentarsfunktionen.
Arbetsgruppen förslår att diagnoserna inom autismspektrumet ska få en helt ny utformning. En enda diagnos, ”autism spectrum disorder” – autismspektrumtillstånd – ersätter de nuvarande diagnoserna autistiskt syndrom, Aspergers syndrom, desintegrativ störning hos barn samt genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation.
Diagnosen får två huvudkriterier som beskriver de centrala svårigheterna:
Samt ytterligare två kriterier:
Det första kriteriet är en sammanslagning av två kriterier i de nuvarande kriterierna och det andra är oförändrat jämfört med nuvarande kriterierna. Deras symtom har dock omformulerats för att fånga upp alla personer som har de svårigheter som är centrala för autismspektrumtillstånd. Symtomen har ambitionen att vara oberoende av begåvningsnivå, språkutveckling i barndomen eller specifika beteenden.
Bland symtomen till ”Begränsade, repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter” finns ett som är helt nytt: Över- eller underkänslighet för sinnesintryck, eller ovanligt intresse för vissa sensoriska stimuli i omgivningen”.
Det tredje kriteriet säger att svårigheterna ska ha funnits tidigt i personens liv, men det står också att de kan ha varit mindre synliga så länge omgivningens krav inte överstiger personens begränsade förmåga. Det finns alltså ingen fast åldersgräns längre i kriterierna.
Det fjärde kriteriet säger att symtomen måste begränsa och störa personens fungerande i vardagen. Om en person har symtom enligt de två första kriterierna men som inte orsakar begränsningar eller störningar, ska symtomen alltså inte diagnostiseras som autismspektrumtillstånd.
Ytterligare dimensioner
Arbetsgruppen som har tagit fram förslaget försöker ta hänsyn till att autismspektrumtillstånd kan se olika ut hos olika personer och i olika utvecklingsfaser. Därför föreslår man att den ställda diagnosen preciseras genom ett antal tillägg, så kallade dimensioner. Till exempel ska stödbehovet graderas, verbal och intellektuell förmåga ska specificeras och den som diagnostiserar ska uppge andra tillstånd som kan hänga samman med autismdiagnosen, till exempel epilepsi och mental retardation.
Omfattande diskussion har förts kring diagnosen Aspergers syndrom. Arbetsgruppen har bedömt att det inte finns tillräckligt stöd i konkreta forskningsresultat för att Aspergers syndrom ska finnas som egen diagnos. Man anser att den nya diagnosen autismspektrumtillstånd, i förening med en gradering av individens verbala och intellektuella förmåga, borde vara tillräcklig för att beskriva Aspergers syndrom.
Även diagnosen desintegrativ störning hos barn tas bort i förslaget. Ytterst få barn får diagnosen idag. Arbetsgruppen anser att saknas stöd i forskningen för att desintegrativ störning hos barn ska vara en separat diagnos.
Diagnosen genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation (UNS) tas också bort. Diagnosen ställs idag när störningen faller inom autismspektrumet men utan att helt nå upp till kriterierna för någon av de specifika diagnoserna. Ett av de uttalade målen med genomgången av hela DSM har varit att minska antalet diagnoser med tillägget UNS, utan närmare specifikation.
Retts syndrom finns kvar som diagnos, men tas bort ur manualen eftersom det är en somatisk genetisk sjukdom.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar