Trots att familjen Westerlund nu misstänkte att något inte stod rätt till kom diagnosen som en överaskning. Sönerna Viktor sju år och Natanael sex år fick diagnosen språkstörning och autismliknande tillstånd för ungefär fyra månader sedan.
När diagnosen kom slog den ned som en bomb både för mig och min man, säger Staci. Vi hade svårt att ta till oss att barnen fick en diagnos. Kanske särskilt eftersom vi aldrig misstänkt att något var fel när de var små. Viktor var viljestark och begåvad, vilket vi sett som starka sidor. Nu förstod vi att de egenskaperna var en del av diagnosen.
Under åren har vi fått reaktioner från dagis och från omgivningen när det gäller pojkarnas beteende. Människors blickar och kroppsspråk har fått mig att känna olust och en viss skuld. Jag har känt dels att det handlat om mig, att jag inte riktigt kunnat hantera barnen. Dels har jag ju inte förstått vad det handlade om utan tänkt att ”de växer till sig, det här är bara vanligt trots”, när de varit bråkiga eller svåra att hantera. Viktor och Natanael har varit min norm för hur barn ska vara.
Hade jag bara vetat vad det konkreta problemet var, hade jag kunnat göra mer för dem. Alla dessa år har gått utan att de fått något egentligt stöd med sina problem. De har ju gått hos en logoped för sin talförsening, men varken hon eller någon annan har någonsin sagt att det kunde handla om autismproblematik och det förvånar mig nu efteråt. Autism var ett för mig okänt begrepp innan Viktor fick sin diagnos.
Även om det tagit tid att acceptera att pojkarna har fått en diagnos, känner Staci en stor lättnad. Nu finns det verktyg att hantera vardagen med.
– Nu förstår både jag och min man pojkarna bättre och det är en lättnad. Vi har läst mycket om autism och gått ett introduktionsprogram, en slags föräldrautbildning om autism hos Habilitering & Hälsa, vilket har varit en stor hjälp.
Pojkarna är nu inskrivna vid Blackebergs habiliteringscenter, i väntan på plats på något av habiliteringscentren för barn med autism. Struktur och ordning underlättar för barn med autism och därför var det en av de första sakerna som familjen fick hjälp med.
– Jag har fått stor hjälp av arbetsterapeuten på habiliteringscentret att strukturera hemma, speciellt med leksaker Barnen hade ritat på väggarna och det var saker överallt. Nu har vi tapetserat om och jag har fått hjälp att ordna saker på ett sätt som håller.
Viktor går i första klass, i en mindre grupp barn med olika funktionshinder. Natanael går på en förskola inriktad på autism. Även om framtiden är oviss är Staci hoppfull.
– Jag är positiv till framtiden och ser diagnosen som en färskvara. Min förhoppning är att barnen ska komma till rätta med sina talsvårigheter och att autismproblematiken då kommer att försvinna.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar