Diagnos intellektuell funktionsnedsättning

För att ställa diagnosen intellektuell funktionsnedsättning görs en utredning av bland annat läkare och psykolog.

Diagnoskriterierna  man oftast använder kommer från en diagnosmanual som heter DSM-5 –
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. I manualen
beskrivs diagnoskriterierna för intellektuell funktionsnedsättning enligt följande:

Diagnoskriterierna i DSM-5:

A. Brister i intellektuella funktioner som till exempel slutledningsförmåga,
problemlösning, abstrakt tänkande och omdöme. Bristerna
ska bekräftas av både en klinisk bedömning och en standardiserad
intelligenstestning.
B. Brister i adaptiv funktionsförmåga som gör att man inte når det
oberoende och ansvarstagande som kan förväntas i förhållande till
ålder och kultur. För att kompensera bristerna behöver man därför
fortlöpande stöd i vardagen för att möjliggöra självständighet och
delaktighet i hem, skola, arbete och samhälle.
C. Bristerna visar sig under utvecklingsperioden.
I manualen delas intellektuell funktionsnedsättning in i lindrig,
medelsvår, svår och mycket svår. Svårighetsgraden baseras på
omfattningen av bristerna i adaptiv funktionsförmåga. Vid
graderingen vägs följande områden samman:

• Kognitiv domän – där man bedömer bland annat inlärning och
begreppsförmåga
• Social domän – där man bedömer bland annat social och
kommunikativ förmåga
• Praktisk domän – där man bedömer bland annat förmåga att
hantera vardagliga aktiviteter

Hur går en utredning till?

Se en film där pykologerna Maria Fritzell och Carina Åsling berättar om utredningen.